”När vi närmar oss Hovs kyrka på väg mot Torekov vet vi att landskapet snart öppnar sig mot västerhavet. Den oändliga himlen och de böljande fälten rörelser suger tag i hela kroppen. Man vill upp till gladan som svävar ovanför hela härligheten”, berättar Bitte som nyligen flyttat till Torekovs solsida med familjen. Hennes man Micke har gamla rötter i trakten och känner att han äntligen har kommit hem. ” Ja, det är verkligenfantastiskt att springa ner till samma hemliga badställe där jag brukade dyka med cyklop och simfenor. På den tiden fanns bergtorsk, ål, krabbor och en massa småfisk överallt. En gång dök det upp en säl och när jag kom hem och berättade om det för mamma och pappa så tjatade jag på dom att följa med ner till badet dan därpå, kanske skulle sälen dyka upp igen? Jag glömmer aldrig deras häpna ansikten när tre sälar dök upp precis intill där de hoppat i. Dom skrattade gott när jag påstod att det var min säl som hade övertalat sin mamma och pappa att följa med honom för att se var han hade sett en konstig varelse…”
