Leo Nilsson verksam som pianist och tonsättare berättar om sin relation till Torekov
”Jag kom hit som barn under sommaren. Vad jag minns allra starkast är stormen då jag kröp
i gräset mot havet och höll mig fast i tuvorna för att inte flyga bort. Jag såg hur stora stenbumlingar dunsade över vågbrytaren och föll ner på piren. Sirenens tjutande på hamnnocken och svaret från Kullens avlägsna fyr och pipet från den tama kajan som byggde bo i mitt hår är förmodligen grunden till mitt ljudliga intresse. Men också den omvända handen, den absoluta stillheten i en storslagen tystnad som ibland lägrade sig över havet .
Tät dimma fick världen att upphävas. Fiskebåtarna blev vilsna och fick lita på att fiskarhustrun gick ut på pirnocken och ropade ut mot intet över havet för att leda dem hem. Det finns en ropandes tradition här, också mellan båtarna och rodden som måste samordnas
så att årorna inte kom i otakt. Kanske det är bakgrunden till att bygden födde fram en så storslagen sångerska som Birgit Nilsson. Kan se henne på cykeln i motvind då hon gav hals för att överrösta Poseidon själv. Valkyrian fick hon med sig från trakten hon växte upp med.
När jag sökte en plats för att bygga en inspelnings-och musikstudio kom alla barndomsminnen upp och jag förstod att det är här på Bjäre jag bör slå ner bopålarna. Här är man nära musikens ursprung, här kan man ta avstamp mot framtiden.”